Nu känns det bättre i skallen. En lättare depression infann sig i och med att jag missade SM som jag sett fram emot så mycket. Hade dessutom slitit en del på mina intervaller för att kunna åka fort på SM. Det krävs fan mental energi att orka pressa sig nästan till max på 10 testcykelpass på 12 dagar. Men men, skit samma. Nu har jag testat något nytt och det funkade. Känslan i benen på Solleröloppet glömmer jag aldrig. Och formen var 10 watt bättre 2 dagar innan SM. Enligt mina testintervaller med måleffekt på 6 Watt/kg (vilket är den effekt jag räknade med skulle räcka för att köra bra på SM och Sollerö). Nu har jag vilat 5 dagar i rad så nu har jag tappat 10%. Bara att köra 5-8 pass till så är man med igen… pjhuu
Funderar förresten på att köpa en MTB och se om jag kan åka fort i skogen. Kass teknik men bättre flås… kanske tar ut vartannat?
Planeringen inför SM har gått klockrent. Perfekt bana för mig. Flera personliga rekord på testcykeln. Solleröloppet som boost av självfötroendet. 67 kg tung och i mitt livs form. Och så blir jag sjuk dagen innan SM. Just nu känns allt skit.
Väckning 05:00 i lördags morse av morgonpigg son på 2 år, så återhämtning efter Solleröloppet är så där än så länge… Läste på Öijers blogg om lite gnäll angående hans sovmorgon, så jag passar på att beklaga mig lite också…
Solleröloppet alltså. 75:e upplagan av den 182 km långa tävling som anses vara en av de tuffaste i det svenska tävlingsprogrammet.
Efter någon mil gick 2 killar från Team Cykelcity.se (osäker på vilka det var men rätt säker på att en av dem var Robert Österling), Anders Stenberg från Borås samt en kille från Vallentuna i väg i olika omgångar. I tredje backen (Åberga) på första rundan i backana vid Orsa (se bild) med 110 km kvar til mål gick jag och Mikael Stevensson i från Capinordic-Cyclecomponents.com iväg från huvudklungan med en kille från Team Cykelcity.se på släptåg (ville inte dra pga att han hade lagkamrater i den grupp vi skulle köra i kapp) och satte upp jakten på utbrytarna.
Vi jagade på rätt bra och var i kapp dem på toppen av Stackmora. I nästa backe (Åberga) körde vi två omgående i från gruppen och även killen som vi haft på släp fick släppa och på toppen var jag först och kunde kassera in 500:- i bergspris. Sedan höll vi två ihop i regnet tillbaka till Mora i ett bra samarbete med runt 3 minuter ner till klungan men strax efter Mora kommer Sebastian Balck (SM guld förra helgen på kortbana) Team Cykelcity.se ikapp oss med Mikaels bror Christopher från Capinordic på hjul. Då är det ca 15 km kvar till mål. Efter ett antal kontrastötar orkar inte jag och Sebastian hänga med bröderna och sedan stöter Sebastian ifrån mig. Inte så jättelyckat tycker jag då både Sebastian och jag blir inämtade av klungan strax innan Gesunda med runt 8 km till mål. Tillsammans hade vi nog orkat hålla undan för klungan in i mål och blivit 3 och 4:a. Men men, lätt att vara efterklok med facit i hand. Cykelcity-åkaren måste trott han var starkare än han i själva verket var eller så satte han allt på ett kort för att ansluta till täten för att kunna vinna. Jag var bra trött, men jag tror vi fixat det om vi delat på jobbet och jag hade varit nöjd med att bli 3:a eller en 4:a. Åt bröderna Stevensson var det inget att göra åt i detta läget. Inget lag i klungan hade krafter att jaga in dem tydligen.
Men som sagt, inhämtade och sedan var slaget över för min del. Jimmy Rönn i mitt lag satt däremot utvilad med ganska pigga ben och förvaltade läget bra och kunde sticka iväg på sista 2 km in mot mål och bli fyra. Grymt bra Jimmy och kul för mitt lag MCK Elit och alla som ingår där.
Bröderna Stevensson tog en delad seger, grattis!
Jag blev som många vet pappa för 14 dagar sedan och sedan dess har det inte blivit allt för mycket cykling utomhus, men det passar mig bra. Jag trivs på testcykeln och bevisligen svarar kroppen som det är tänkt på intervallpassen på runt timman.
Nästa helg är det SM med en lång backe som skall klaras i hög fart en massa gånger. Det skall bli kul!
Letar bilder från loppet. Har någon några så meddela mig gärna här under. Tack på förhand
Fyraminuters intervaller på testcykel (vädret är som alla vet nu inte jättekul) satsar jag just nu på. Mitt mål innan SM är 6 watt/kg (på Monark ergometer) på 4 st med 3 min vila på 100 watt mellan. I förrgår körde jag 3 st och i morgon prövar vi igen. Det är små marginaler man jobbar på. Kör jag på 5,7 watt/kg klarar jag lätt 6×4 st. Runt 20 watt kan alltså vara skillnad mellan att krokna totalt efter 3 eller att köra 6 st “utan problem”.
Resultatlista i Göteborgsserien efter 3 deltävlingar finns här.
Denna serie är otroligt prestigefull för alla inblandade. Vi rankar vår serie så här jämfört med andra tävlingar:
1. Seger på Göteborgsserien
2. Seger i deltävling Göteborgsserien
3. Seger Tour d´France
4. Seger Giro d´Italia
5. OS
6. VM
Kolla även vem som är tia i klass Nybörjare upp till 7 år…
Idag körde jag Nationalsdagsloppet. 100 km med många backar. Vi hade lite taktikkörning i MCK Elit så vi stötte från start i princip och klungan släppte snällt i väg alla fyra som provade. Jag var inte en av dessa fyra varför jag fick sitta i klungan resten av dagen och socialisera med andra cyklister. På slutet från Kåhög in mot mål testade jag benen lite men de har nog somnat in av alla styrkeintervaller de senaste veckorna. Samtliga mina attacker blev tämligen harmlösa, speciellt en av dem som stoppades upp av en buss i en rondell, och vi var en samlad klunga som nådde Kviberg efter 2:35 drygt. Lite träningseffekt fick jag nog dock idag, då tempot i backen efter Tollered och i 11% backen i Edseås var ganska högt tack vara Emil Lindgren som gärna sprätter i backarna när han får chansen.
Japp, jag grejade det i år igen. Jag vann Bergakungatempot i Göteborg.
Denna kväll kändes benen riktigt ruttna då vi i MCK var ute och gjorde livet surt för varandra kvällen innan på ett 3 timmar långt snabbdistanspass med fri fart i så många backar vi bara kunde hitta på tyngsta växeln. Det blev runt 1000 höjdmeter för mig och säkert 80% av dessa på 53-11 med fullt tryck i pedalerna. Phu…
Jag kände direkt från start under loppet att jag inte skulle kunna putsa mina 4:14 från förra året. Jag trodde inte jag skulle kunna vinna heller för den delen och var livrädd att min banrekord skulle ryka då vi hade fina förhållanden och en mäktig medvind vid starten.
Här följer lite insidertips om hur backen skall besegras… och om jag följde dem alla till punkt och pricka så skulle jag nog kunna putsa tiden ner till 4 min… eh..typ…
Skaffa rätt föräldrar som ger dig rätt gener
Nå ditt maximala syreupptag genom hård intervallträning i många år
Träna maximal grenspecifik styrka året runt
Träna styrkeuthållighet året runt
Träna på att köra på max i den ti du tänkt ta på dig att nå toppen på backen
Träna på att disponera krafterna under denna tid
Träna på att tåla märta
Banta bort överflödiga kilon så mycket det går
Kör en cykel som väger 6,7 kg
Ät och drick nästan ingenting samma dag du skall tävla
Gå ut lugnt på tung växel
Hål jämnt tryck i pedalerna hela vägen
Trötta ut alla muskler på vägen upp, dvs stå ibland och sitt ibland.
Du får inte vara trött knappt alls när du passerar där vägen delar sig
Ha krafter kvar till sista branten
Min grabb, Willhelm gjorde tävlingsdebut. Han fixade lätt nybörjardistansen på 700 meter och 40 höjdmeter på sin Specialized. Han var inte ens trött i mål, men i dag har han för säkerhets skull vilodag med massage, stödstrumpor och isbad.
En mycket trevlig bana på Galgberget i Halmstad. 90 min plus 2 varv och 25% av startfältet bestående av mina lagkompisar och undertecknad. Med andra ord upplagt för Mäklarbricka. Dessutom finbesök av Sara och Wilhelm, min underbara familj.
Men nu var det ju det där med taktik eller avsaknad av rätt taktik i det guldläge vi fick till genom att ha med 4 man i 10-manna utbrytningen som höll hela vägen. Jag var en av dessa fyra och mina ben kändes dessutom riktigt bra.
Hur som helst blev vi trea. Pallplats är aldrig fel men idag var det helt fel med det övertag vi skaffade oss. Dock skall alla ha en eloge till att de gjorde vad de kunde och vi hade kul på kuppen hela vägen fram till mål. Hjärnsläpp har man ju hört talas om men det var lite som ett Kosläpp!
Så här kände vi oss när vi märkte vilken sits vi hade, hur många vi var, vilken segermöjlighet som infann sig och hur kul vi hade det…
Det är ju tur att man är bätttre på träningsplanering och tester än på att redigera och filma… but you can´t win them all. Som en vis man sa en gång till mig.
Japp, jag grejade det i år igen. Jag vann 
